Japp, det är helt ok för jag har haft lördag hela veckan i en hel vecka!!! Har haft det jättegott och jättebra. Hade en dipp i mitten på veckan men det gick över efter vila, jag stannade helt enkelt hemma en dag, själv alltså. Tjejerna fick gå på marknad och åka till köptcenter utan mig. Kändes både trist och skönt. Och i efterhand så tycker jag naturligtvis att det var bra gjort, för då orkade jag ju fler dagar efteråt. Det har varit mest shopping på schemat faktiskt, varit på stranden en del, en liten del. Dels så blåste det som f-n vissa dagar så stranden var i stort sett tom och så orkar inte kroppen med hur mycket sol som helst. Visst är jag brun nu men jag är inte alls så brun som jag brukade bli när man åkte på semester på 90-talet innan barnen kom. Man får ju tänka på ett helt annat sätt vad gälller solen numera. Dock har jag ändå lyckats att bränna mig....

Och så har vi ju ätit gott också   Gööörgott t o m vissa dagar. Och fikat. Men jag har ju inte kunnat släppa loss totalt, det går ju inte längre nu när jag har diabetesen att tänka på också. Men såklart har jag slarvat, det gör man ju på semestern   

En sak är dock tråkig och det är att jag inte fotat speciellt mycket, förmodligen för att jag njutit och varit i ögonblicken och nuet, jag har fotona innanför pannbenet nu istället, som minnen för livet   Mina 3 kompisar är verkligen snälla och goa på alla sätt och vis. Dock hade det varit kul om den 4:e kompisen hade kunnat följa med. Men nu gick inte det, kanske en annan gång? Fick taget några bilder med mobilen dock, skall se om jag kan få min hjärna att förstå hur jag skall få in dem här bara...   

Och ungarna har klarat sig helt otroligt bra själva här hemma! Vilka underbara ungar jag har! Det här med tapetseringen fixade de utan problem, mat har de fixat varje dag med, inget slarv med det som jag trodde.... En eloge till lillungens pojkvän också som hjälpt till otroligt mycket här som dessutom varit i källaren och hämtat upp de återstående sommargrejerna till balkongen!   Det var så gott att krama om ungarna igår morse/fm när jag kom hem!! Jag har verkligen saknat dem, mina små troll...

Och det som många av er undrar: Värken. Hur gick det med värken? Jo, jag kan tala om att när jag dagen efter vi kom dit, förra måndagen var så gott som värkfri. Och har så förblivit under veckan. I stort sett, har naturligtvis haft ont när vi gått mycket och jag går inte fort, kroppen kan bara inte det längre - inte i värme heller. Är som en snigel. Och sista kvällen när vi städade huset så värkte ryggen precis som vanligt vid sådana sysslor. Och jag hann inte mer än att sätta mig på planet (som hade världens mest obekväma flygstolar...) så var stelheten och värken i kroppen där, dock inte i fötterna. Det började först efter nån timme hemma. Så nu mår jag som vanligt igen.... Men det visste jag innan, jag har ju inte förväntat mig något underverk. Men det var kanske ett litet underverk ändå, jag menar; jag mådde ju bra, bättre än på många år, där nere. Och jag har inte känt av att jag inte fått nån B12-injektion där nere, alltså ingen förlamande trötthet. Och kl 13 idag skall jag ha veckans första injektion. Det kommer nog gå bra det här. Hade det varit frågan om 2-3 veckor hade det nog varit annorlunda.

Nu blir det frukost. Jag får berätta mer i nästa inlägg. Förhoppningsvis kan jag visa en och annan bild. Men de av er som följer mig på Facebook har ju sett en del bilder redan.

Ha en finfin måndag!