wiper

24 juli 2015 14:00

Vad härligt att höra och att ni kan prata som vanligt i telefon. Detta med för högt blodtryck kan ställa till det. Bra att han får ligga kvar tills värdena är bättre och att dom är så noga

Stor varm styrkekram från oss i Småland

Pisan

26 juli 2015 13:57

Ja, det är bra att de är noggranna. Känns ju bra mitt i eländet. Kram på er! ♥

Lena S

24 juli 2015 19:35

Låter ju bra.
Jag hade också blödning av högt blodtryck som var svårt att få ner.
Det är bra om han ger kroppen tid att hämta sej och inte stressar på för att komma tillbaka till jobb o dylikt. Låta det ta tid...
Kramkram 💜

Pisan

26 juli 2015 13:57

Ja, nu får han inte ha bråttom, han har nog begripit det. Man får ju verkligen tid att tänka igenom allt när man ligger på sjukhus, det är ju mycket "dötid"...
Kram på dig vännen! ♥

Annelie

26 juli 2015 10:01

Men va gött, att det gick såppas "bra" i allt elände...
Jo, nu släpper de nog inte honom på ett tag,,, men det är BRA.
Vet när jag fick mina 10-attacker, då sa neurolog-läkaren att hjärna och hjärta är lika viktiga.

Vännen, jag har tatt bort min blogg på grund av en sån sandlådenivå på en kommentar där det bland annat skrev "att det är inte så konstigt att jag sitter i rullstol med värk, karman slår ju tillbaks".
Så, som jag är nu, orkar jag inte få sådana kommentarer.

TROR jag vet vem det är som är sååå barnslig.
VET att det är avundsjukan som skriver, men när denna "människa" går på om mina bekymmer, som hon GLADELIGEN skulle få ta över.

Har Facebook och mailen kvar.

glader65@hotmail.com

Varma Kramar Annelie f.d minegen65.

Pisan

26 juli 2015 13:56

Såg igår att din blogg var borta. Blev ledsen.... Jävla människor som inte kan uppföra sig som vuxet folk, man blir ju förbannad. Bra att du har mejlen men jag kommer sakna din blogg. Kramis! ♥

bittan

26 juli 2015 16:03

Hej! Vad tråkigt att din kille inte mår bra och får hoppas nu att han får den hjälp han behöver på sjukhuset och inte skickar hem honom för tidigt. Det är ju tråkigt att du inte kan åka och hälsa på honom det förstår jag verkligen.
Usch här har vi en så tråkig dag det bara regnar här och vi tar det lugnt här hemma. Kram Bittan

Mia

27 juli 2015 16:53

Har en blogg där jag skriver om mina diagnoser, psykisk ohälsa och vill lyfta fram min blogg eftersom målet med den är att skapa en gemenskap, öka kunskapen och minska min tabun, Diganoser m.m


Jag och vill skriva lite om mina tankar i den stora världen och leva ett annorlunda liv och vara annorlunda!
Hoppas på många läsare som vill följs och följa mig i både vått och torrt! Hoppas att ni dela och sprida min blogg vidare m.m I både glädje och sorg, jag är en lipsill för det minsta lilla egentligen så får vi ser hur det går att blogga här. Har haft ett hård liv! Men får jag bara er som läsare att älska mitt bloggande, så kommer detta gå jättebra! Vill ni mig något så är min E-mailadress här:


/mia2@home.se


/miamiamia@bloggplatsen.se




Du får gärna kopiera den texten och ha på din blogg.
: ©"blogg".
Otillåten användning och eller kopiering av detta material utan uttryckligt och skriftligt tillstånd från den här bloggens författare är strängt förbjudet.
Utdrag och länkar kan användas, förutsatt att fullständig och tydlig kredit ges till "Blogg" med lämplig och specifik riktning till det ursprungliga innehållet.


Min blogg är lättläst eftersom jag själv har uppmärksamhetsproblematik så är det viktigt att text och uppbyggnad den och av bloggen är enkel. Därför har jag valt att vara enkel i mitt språk, inte göra allt för långa inlägg och hålla mig till ämnet.
Själv står jag under medicinering.
Jag har en önskan om att nå ut till så många som möjligt, om en person upplever ensamheten som mindre påtaglig genom igenkänning från nått jag skriver så har jag lyckats. Men desto fler desto bättre.
Att dela erfarenheter med varandra är en viktig del i utveckling.

Detta är en vardagshistoria. Om att leva med psykisk ohälsa men också
om att försöka hitta ett liv värdigt att leva. Men detta är inte det liv jag vill leva. Jag vill ha ett liv med jobb, aktivitet, intellektuell stimulans och gemenskap. Jag vet bara inte hur jag ska hitta ditt. Tacksam för hjälp.
Vill du mig något så finns jag på denna. E-mail: mia2@home.se
En väldigt ensam människa som ironiskt nog uppskattar att vara social över allt annat. Jag är varken en ensamvarg eller eremit men däremot lever jag mycket riktigt som en. Mycker förtryckt av depression, något jag håller på och kämpar emot och vinner över trots att jag inte kommer längre i jakten. Allt som händer får en att kännas sig värdelös, liten, obetydligt och omöjlig, så om någon kan bevisa motsatsen skulle det vara fantastiskt. Men det kommer väl aldrig att hända?

Bosse Lidén

27 juli 2015 21:26

Det lät som goda nyheter när ni kan föra samtal med varandra. Förhoppningsvis är han i goda händer. Har bara trycket stabiliserats och medicinen ställts in ska det förhoppningsvis gå åt rätt håll. Kram Bosse